FÖRVALTNINGSSTIFTELSEN
RADIO OCH TV I ALLMÄNHETENS TJÄNST
- PUBLIC SERVICE


Redan på 1920-talet användes termen public service för att karakterisera det brittiska radioföretaget BBC:s verksamhet.  I Sverige brukar termen översättas med radio- och tv-verksamhet "i allmänhetens tjänst". I regeringens proposition rörande radio- och tv i allmänhetens tjänst för den tillståndsperiod som börjar 2010 (prop.  2008/2009:195) sägs följande:

Fria och självständiga medier är en förutsättning för den mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning som är av stor betydelse i ett demokratiskt samhälle. Uppdraget för radio och tv i allmänhetens tjänst handlar i vid mening om att självständigt och oberoende av utomstående ekonomiska, politiska och andra intressen erbjuda ett programutbud som är tillgängligt för alla, speglar hela landet och kännetecknas av god kvalitet, allsidighet och relevans oavsett genre. Radio och tv i allmänhetens tjänst är därmed av stor vikt för allmänheten.


Innebörden i begreppet radio och tv i allmänhetens tjänst är bland annat att verksamheten i så stor utsträckning som möjligt bör bedrivas utan statlig påverkan. Samtidigt har riksdag och regering, som företrädare för allmänheten, ett ansvar för att vissa grundläggande riktlinjer följs, exempelvis vad gäller mångsidighet, kvalitet, tillgänglighet och hänsyn till minoritetsintressen.

Den grundläggande lagstiftningen för svensk radio och TV finns i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och radio- och TV-lagen (1996:844).

YGL ger den enskilde rätt att offentligen uttrycka sina tankar och åsikter i bland annat radio och tv.  YGL bygger på samma grundläggande principer om exempelvis etableringsfrihet och förbud mot censur som återfinns i tryckfrihetsförordningen (TF).  Dessa friheter får inte begränsas på andra sätt eller i andra avseenden än de som framgår i YGL.  En inskränkning i etableringsfriheten gäller sändning som sker på andra sätt än genom tråd, så kallad marknätssändning.  På grund av det begränsade frekvensutrymmet för marknätssändningar har full etableringsfrihet inte ansetts kunna gälla.  I YGL anges därför att rätten att sända program på annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.  Sådana regler finns i radio- och TV-lagen.  Tillstånd att sända radio- och tv-program i allmänhetens tjänst meddelas av regeringen.

Radio- och TV-lagen omfattar alla sändningar av radio- och tv-program som är riktade till allmänheten och som är avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. För alla sändningar gäller enligt lagen att programverksamheten ska präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer, principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Enligt radio- och TV-lagen får ett tillstånd att sända tv-program eller andra program än närradio eller lokalradio förenas med vissa villkor som innebär att sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet ska råda i televisionen. Vidare får ett sändningstillstånd förenas med villkor om skyldighet att exempelvis sända program till hela landet, bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade eller att använda en viss sändningsteknik eller att sända ett mångsidigt programutbud.  Ett sändningstillstånd får också förenas med villkor om förbud mot att sända reklam och vissa sponsrade program.  Innan ett beslut om tillstånd meddelas ska den sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen eller Radio- och tv-verket avser att förena med tillståndet.  Beslut om tillstånd får inte innehålla andra programrelaterade villkor än dem som den sökande godtagit.

Sveriges Radio AB (Sveriges Radio), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) är de svenska programbolag som bedriver radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst.  Sändningstillstånden för dessa bolag innehåller ett antal villkor för programverksamheten om mångfald, kvalitet, tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, förbud mot att sända reklam med mera.   I anslagsvillkoren, som är kopplade till medelstilldelningen och beslutas årligen, finns villkor relaterade till bland annat programföretagens ekonomi, organisation och redovisning.  Genom att villkoren i dessa dokument är på en övergripande nivå och normalt sett inte ändras under en tillståndsperiod uppnås balansen mellan å ena sidan det oberoende som krävs för att programföretagen ska kunna uppfylla sitt uppdrag i allmänhetens tjänst och å andra sidan den styrning som riksdag och regering behöver utöva på tv-avgiftsbetalarnas vägnar.
I avsnittet OM PROGRAMFÖRETAGEN finns ytterligare information om Sveriges Radio, SVT och UR samt de övriga bolagen i den svenska public service-verksamheten.

All radio och tv i allmänhetens tjänst finansieras genom radio- och tv-avgifter i enlighet med lagen om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst (1989:41). Avgiftsskyldigheten i lagen är kopplad till innehavet av en tv-mottagare.  En tv-mottagare definieras i lagen som en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av tv-program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål.  Radio- och tv-avgift betalas till Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) och placeras på det särskilda "rundradiokontot" hos Riksgäldskontoret.  Riksdagen beslutar årligen om medelstilldelningen från rundradiokontot till Sveriges Radio, SVT och UR. Medlen ställs därefter till programföretagens förfogande genom anslagsvillkoren.  Medlen överförs löpande under året från Riksgäldskontoret till företagen i enlighet med riksdagsbeslut och anslagsvillkoren.
                                        OM STIFTELSEN            STIFTELSENS STYRELSE            KONTAKT            STARTSIDAN
KLICKA HÄR för mer
information om
PROGRAMFÖRETAGEN